Alfred, tre år, och jag hade en diskussion när jag nattade honom nyss. Jag gav honom mjukisdjuret han sover med. Här får du hunden, sa jag. Då skrattade han åt mig! "Hunden? Nallen!", sa han och tittade på mig som om jag försökte vara rolig på nåt sätt. Både han och hans far kallar nämligen djuret för "nallen". Men det är ju en hund! Vän av ordning får problem.
Jag tyckte diplomatiskt att det kunde vara en hund som hette Nallen. Det var en intressant vinkling på det hela, verkade Alfred tycka, men drog det hela lite långt genom att i sin tur föreslå att den kunde heta "Pappa", "Mamma" eller kanske "Alfred". Förväxlingarna kunde blivit oräkneliga.
Så jag fick lägga mig platt. Nallen får det bli, en overkligt hundlik nalle, som går på alla fyra, har avlång nos och långa cockerspanielöron men fine, jag är inte den som är den, nejdå. Här får du "NALLEN", ska jag säga med citattecken i luften varenda kväll.
Nej det ska jag inte.
Jag ska däremot aldrig glömma att lukta på treåringen. Det är märkligt hur gott ett barn kan dofta.
För övrigt är jag idag tacksam över:
- Att jag kunde hjälpa dottern med rymdgeometrin. Man vet aldrig när man behöver räkna ut en prismas volym, behovet kan tränga sig på när man minst anar det. För att inte tala om begränsningsarean och rymddiagonalen! Helt ovärderliga kunskaper.
- Bertilssons stuga, fiket i mitt hjärta. Den mjuka höstluften, nybakade bullar, levande ljus på borden och vår lilla utbrytning ur den stora familjen Annorlunda, jag och mina biologiska barn. En trio som blivit kvartett. Gött att ha sina egna traditioner.
- Att ha en son som växer två centimeter på en månad, med mohikanfriss, nitarmband och världens mjukaste händer.
- Ost.
- Franks köttfärssås med grädde, vin och oanständiga mängder vitlök.
- När det blir tyst i huset.
En vacker dag kommer det vara alldeles för tyst. Så nu passar jag på att njuta av: att faktiskt kunna njuta av tystnad.
Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar