Jag som inte skulle börja blogga

Kära nyträffade blogg!
Så jag skaffade dig till slut i alla fall, det var ju kanske inte så oväntat ändå. Det tycker i alla fall inte folk omkring mig, till exempel här hemma. Själv har jag stretat emot hur länge som helst. Varför? För att ALLA ska ha en blogg! Och när alla ska göra något så blir jag anti, helt enkelt.
  Men nu trillade jag dit ändå.
  Jag insåg nämligen plötsligt att jag redan bloggade, fast på papper, i anteckningsbok efter anteckningsbok. Dessa böcker ligger på olika ställen i huset; i en bokhylla i vardagsrummet, bredvid sängen, på skänken i köket, i datorväskan och sällan har jag koll på vilken det var jag skrev i sist. Att följa den röda tråden kräver med andra ord totalt detektivarbete.
  Så: eftersom min mellanson vill ha omedelbar handledning med något livsviktigt på datorn (som om JAG skulle kunna hjälpa HONOM?!), min äldsta behöver hjälp inför matteprovet och det samtidigt känns fullständigt nödvändigt att gå på kvällspromenad för att jag inte ska få rastlöshetsspasmer, nöjer jag mig för tillfället med att hälsa mig själv välkommen. Och såklart dig som av misstag, eller efter noggrannt övervägande, hamnat här!
Auf wiedersehen! 

Anna